Filminstitutet lämnar förslag om nationellt filmarvscentrum till regeringen

Analog film kan, rätt förvarad, bevaras i många hundra år. Men tillståndet för förvaring av den äldsta svenska filmen går ut i oktober 2034. På regeringens uppdrag har Filminstitutet tagit fram ett kostnadsberäknat förslag om ett nationellt filmarvscentrum som kan säkra filmarvet för framtiden.

Förslaget har sitt ursprung i Filmutredningen, som 2025 föreslog att Filminstitutet skulle få uppdraget. Nästa steg är att regeringen beslutar att inrätta centret och att riksdagen anvisar medel.

- Vårt förslag bygger på den största genomlysning som gjorts av hur det svenska filmarvet bevaras. Vi har i detalj gått igenom vad som saknas i form av lokaler, teknik och personal, och presenterar ett förslag med finansiering som vi bedömer är genomförbart inom den tid som står till buds, säger Mathias Rosengren, chef för avdelningen Filmarvet. 

Filmarvet är den svenska filmens historia, från kända biograffilmer till journalfilm, privatfilm och tidiga tv-program. Det visar hur Sverige såg ut, hur människor levde och hur de tänkte. Det är vårt kollektiva minne i rörliga bilder. 

Det föreslagna filmarvscentret ska vara en nationell resurs som hjälper aktörer i hela landet för att bevara, digitisera och tillgängliggöra analog film. Många som äger analog film saknar möjlighet att använda eller ta hand om den själva. På sikt ska centret vara tillgängligt för stora som små arkiv, museer, myndigheter och privata företag. Filminstitutet, SVT och Kungliga biblioteket har landets tre största samlingar av analog film som samtliga förvaras hos centret.

De äldsta filmerna finns på nitratfilm, ett material som kan självantända. Filminstitutet är ensamt i landet om att ha tillstånd att förvara det i större mängder. Tillståndet för nuvarande lokaler går ut i oktober 2034 och kan bara förlängas genom en genomgripande och osäker ombyggnad. Filminstitutet förvarar filmarvet i tre anläggningar. Bristerna sitter till största delen i själva byggnaderna och går inte att bygga bort. Dessutom är förvaringsutrymmet fullt vid utgången av 2032. Det finns också brister i kunskap och teknik, men det är lokalerna som mer än något annat gör situationen akut.

Planering och byggnation tar många år. Därför behöver regeringen under 2027 besluta om inrättande och finansiering, och riksdagen anvisa medel i budgeten för 2028.

Dröjer beslutet mer än ett år finns ingen marginal kvar.

Ta del av rapporten

Förslaget i siffror

• Anläggningen uppförs och förvaltas av en statlig fastighetsförvaltande myndighet, och Filminstitutet hyr och driver den.

• Centret kostar cirka 93 miljoner kronor per år i full drift, med engångskostnader på cirka 56 miljoner.

• Det är cirka 13 miljoner kronor mer per år än de följdkostnader som ändå kommer för fastighetsunderhållet. Anslaget till Filminstitutets filmkulturella verksamhet behöver för detta ändamål öka med cirka 23 miljoner kronor per år, från cirka 119 till cirka 142 miljoner.

• Medel kan inte frigöras från anslaget till statsstöd till film då konsekvensen skulle vara förödande för produktion och visning av ny svensk film.

För frågor, kontakta
Mathias Rosengren, chef för avdelningen Filmarvet
mathias.rosengren@filminstitutet.se